Livet

Nu var det allt längesen, och vid reflektering av varför (förutom att det är fullt upp) har jag kommit på mig själv med att jag tycker att mina bilder inte är bra nog... Och vet ni vad, har man en ettåring hemma är estetiken inte så wow alla gånger, så jag får helt enkelt lära mig att det är helt okej att det inte blir 10 av 10 varje gång. Livet är ju livet, eller hur? 
Vi njuter för fulla muggar av höstmyset. Jag är tillbaka på jobbet sedan 1a september, jag grät hela vägen till jobbet första dagen, så extremt mycket känslor att gå från mamma-ledig och hänga med Lucas varje dag till att börja jobba, men nu har jag vant mig. Jens är hemma och pappa-ledig december ut, så dom är hemma och mår gött i alla fall. Men helt sjukt hur svårt det är att få ihop tid och ork till allt. Jobb, familjehäng, hus, träning, kompisar. Hade varit skönt med fler timmar på dygnet och några extra-armar, men Lucas-häng är prio ett och bara jag får in det så är jag nöjd! 
Världens goaste unge alltså, är helt underbart att se världen från hans perspektiv!